Allmänt: Kisak var en mycket välbyggd grönlandshund
och blev mycket snabbt utsällningschampion.
Han hade ett hett och lite nervöst humör som under tävlingar och
turer fick sitt utlopp,
men som hemma i vardagen många gånger ledde till slagsmål
med de andra hundarna.
Detta medförde ofta svåra skador och det blev även
hans öde.
En skada i ett framben som han fick i ett slagsmål med Parrahs,
gick, trots många försök,
ej att åtgärda och vi tvingades därför att
säga adjö till honom alldeles för tidigt.
Imaka är ett grönlänskt ord som betyder kanske.
Kisak är även det ett grönlänskt ord som betyder ankare.
Hundens namn var således kanske ankare
ett namn som uppfödaren hade kommit på och som vi tyckte
var bra. Kiska blev också ett bra ankare i vårt spann.
Han trivdes nämligen bäst när han fick gå sist,
närmast släden och han var helt suverän på
att hålla emot släden när vi gick på skrå.
Han gav aldrig vika utan lutade sig bara emot den skalm som tryckte
nedåt och gick envist i fotspåren av de främre
hundarna. En helt ovärdelig egenskap vid skrågång
med tunga slädar.
Kisak Parades under 1987 med S 13523/85 Djevotska. Parningen resulterade
i en tikvalp,
S44796/89 Asera.
Sjukjournal: Förutom några fukteksem,
som Kisak ådrog sig under några fjällvandringar
(sommar) var han en frisk hund.
|
